Känslan av tomhet fyller mitt hjärta
tomheten efter din hand, efter din varma och trygga famn.
I miss you.
Du kände lika för oss båda, viste precis hur vi kända för dig.
Och så valde du henne.
Fuck of!
Så jävla dissad asså!
Var du tvungen att bara skita i mig efter det?
Jag tyckte det funkade bra med bara-vänner-grejen.
Men tydligen inte.
Kan du inte bara låtsas va så falsk och säga som det är?
Men egentligen vet jag ju varför.
Enligt dig måste man va en bitch, en sån som slampar sig,
bara bryr sig om sig själv och dissar andra.

Rosorna har vissnat och violerna är borta.
Midsommarmardröm och stjärnlösa nätter.
Solens brännande, hemska strålar träffar min kind, mina ögon, jag är bländad jag är blind.
Jag går vilse, in i ett tomrum.
Faller, ner i mörkret. Medvetslös ligger jag på golvet, kan inte andas, kan inte se, men känna,
smärtan, mitt hjärta är brustet.
Du går förbi.
Jag märker det oavsett.
Jag bankar på dörren, du hör inte, jag skriker, jag är hes, du är borta.

Krossad. Lika lätt som den mjuka kattungen.
Allt rasar. Mitt liv, muren jag byggt upp.
Tårarna väller fram.
Vad har du gjort med mig?
Du lockar den mjuka kattungen in till din mörka avgrund, lockar med den
godaste mat för att vinna dess förtroende.
Sen hoppar du fram ur busken, fångar den, låser in den i en bur och hånar den för alla misstag den gjort.
Och du har igna planer på att sluta.
Du njuter av att du har lyckats lura den bräckliga flicka du för länge sedan älskade.